Vägen till westfaliska freden.
Sverige och trettioåriga kriget.

År 1998 högtidlighölls 350-årsminnet av den westfaliska freden som gjorde slut på det trettioåriga kriget och i någon mån grundade det moderna europeiska statssystemet. Under Europarådets beskydd hölls högtidligheter i de båda tyska fredsstäderna Osnabrück och Münster, medan den stora jubileumsutställningen arrangerades i Münster. En lång rad europeiska arkiv, bibliotek och museer bidrog till utställningen. I Sverige bildades en nationalkommitté för att samordna firandet och jag hade förmånen att få vara sekreterare i den kommittén. Förutom ett omfattande samarbete med utlåning av föremål, skrivande av vetenskapliga texter med mera för utställningen i Münster, arrangerade kommittén också en vetenskaplig konferens om Sverige och det trettioåriga kriget. I nära anslutning till kommitténs arbete producerades viktiga utställningar på Vasamuseet och Skoklosters slott.

Flera av bidragen till konferensen trycktes i den här boken om Sveriges väg till den westfaliska freden. Mitt eget bidrag, förutom att vara redaktör, utgörs av en längre resonerande bibliografi över Sverige och det trettioåriga kriget samt en omfattande uppsats om den svenska krigsmakten i Östersjöområdet från 1590-talet till 1670-talet. Jag följer hur den svenska armén och flottan byggdes upp och placerade garnisoner i de nya provinser och orter som erövrades alltifrån 1610-talet. Särskilt lägger jag vikt vid hur olika utländska kontingenter användes. Medan opålitliga norska (från Tröndelagen efter Roskildefreden 1658) och skånska, soldater sändes österut till gränsen mot Ryssland, där de förmodades vara mindre villiga att desertera, så hölls de skotska soldaterna högt. De var de enda ickesvenska eller finska soldater som anförtroddes bevakningen av till exempel de strategiskt viktiga tyska Östersjöhamnarna under det trettioåriga kriget.

Man glömmer lätt att det trettioåriga kriget inte bara handlade om fältslag mot den kejserlige eller bayerske fienden, utan också om att kontrollera växande delar av Tyskland. När kriget tog slut år 1648 fanns det svenska garnisoner på inte mindre än ett 80-tal platser, från Östersjön och ned till Bodensjön. Den delen av vår militära historia behandlas också i min huvuduppsats i den här boken.

Så här står det på baksidan av boken:

I oktober 1648 satte fredsdelegaterna i de westfaliska städerna Osnabruck och Munster slutligen punkt för ett tre decennier långt inferno. Det trettioåriga kriget medförde nya gränser och en ny europeisk maktbalans, med lämnade också efter sig krigsinvalider, ödelagda städer och för lång tid framåt obrukbar mark.

Vägen till westfaliska freden skildrar krigets många uttryck och resultat. Vi möter krigsherrarna med sina strategier och högtflygande planer att placera Sverige på stormaktskartan. Vi får följa de vanliga soldaterna som fick omsätta teorin i praktiken. Många av dem var legoknektar som kom från Europas alla hörn för att fylla på de glesnande svenska krigsleden. Sveriges närmaste grannar godtog inte stillatigande de freder som allvarligt rubbade jämvikten i Östersjöområdet.

Skribenterna presenterar på ett populärt sätt aktuell forskning i detta fängslande ämne, som gett återverkningar långt in i modern svensk och europeisk historia. De är alla verksamma vid historiska institutioner i Norden.

Fliktexterna:

Redaktören Lars Ericson är förste arkivarie vid Krigsarkivet i Stockholm. Hans gedigna kunskaper inom bland annat militärhistoria har tidigare kommit till uttryck i de kritikerrosade böckerna Svenska knektar (1995), Svenska frivilliga (1996) och Lasse i Gatan (1997).

I den här antologin har han samlat framstående forskare med inriktning på 1600-talshistoria: Göran Larsson, Marie-Louise Rodén, Göran Rystad och Nils Erik Villstrand.

Vägen till westfaliska freden är resultatet av delar av ett vetenskapligt symposium som hölls på Skoklosters slott och Vasamuseet våren 1998.

Antologins bidrag belyser på ett lättillgängligt sätt viktiga etapper i det svenska stormaktsbygget. Skribenterna ger i populär form svar på frågor om hur Sveriges unika makttillväxt kunde genomföras och hur den kom att ändra situationen i Östersjöområdet under 1600-talet.

Pressröster om Vägen till westfaliska freden

"Lars Ericson är en av landets främste skildrare av historiska skeenden...han publicerar sig gärna och ofta i tidskrifter och böcker. Han medarbetar regelbundet i den intressanta tidskriften Populär Historia. Förutom Ericson medverkar flera andra framstående skribenter i antologin som på ett lättillgängligt sätt berättar om det glesbebyggda landet där uppe i norr som på ett makalöst sätt gjorde livet surt för den mäktige kejsaren"

Stigbjörn Bergensten, Nerikes Allehanda-Nerikes Tidningen

"Av stort intresse"

Bengt Lundberg, Östgöta Correspondenten

"Lars Ericson...har också skrivit de tyngst vägande kapitlen och svarar däremed för de första 80 sidorna i boken...Förtjänstfull är Ericsons sammanställning av den "svenska" härens numerär under krigets olika skeden...Även den som trodde sig veta det mesta om detta oändliga krig, har en hel del nytt att hämta!"

Rune Pär O, Dala-Demokraten

"Boken speglar kunnigt och faktarikt turerna under kriget och kring freden."

Hans Menzing, Falköpings Tidning

"Presenterar på ett populärt sätt aktuell forskning om trettioåriga kriget och westfaliska freden."

Hans Greén. Blekinge Läns Tidning

"Ytterst läsvärd"

Matti Häggström, Barometern

"Det är vetenskap det handlar om där, fri från nationell prestige, fullt med saklig beskrivning och förklaring av sammanhangen. Boken är...skriven för att den ska läsas av allmänheten. Resultatet är lyckat."

Margareta Andersson, Sydöstran

"en mycket bra bok som sammantaget belyser olika viktiga och intressanta etapper i det svenska stormaktsbygget...författarna skriver en både god och i många fall högst njutbar prosa. Jag vill å det varmaste rekommendera denna bok till läsning."

Peter Danielsson, HumaNetten