1658
- Tåget över Bält
Den
svenska arméns dramatiska marsch över de frusna
danska sunden i februari 1658 är ett klassiskt ämne
för många danska och svenska forskare, men trots
detta har det inte utkommit något översiktsverk
i ämnet sedan 250-årsminnet, år 1908. Det
är en viktig förklaring till att jag gärna
ville skriva en bok om de dramatiska händelserna vintern
1657-58.
Men
kan det verkligen finnas något mera att säga om
detta; ämnet har ju – trots avsaknaden av översiktsverk
– behandlats i ett otal uppsatser av olika forskare.
Detta till trots kan man tveklöst svara ja på frågan,
visst finns det mera att säga i detta ämne.
En
betydande del av den forskning som har utförts har gällt
huruvida man kan lita på den blivande generalkvartermästaren
Erik Dahlberghs egenhändiga beskrivning av beslutsprocessen
innan marschen över Stora Bält den 6 februari 1658.
Länge accepterade forskarna ganska okritiskt Erik Dahlberghs
skildring där han på ett både dramatiskt
och litterärt begåvat sätt lyfte fram sin
egen centrala roll för Karl X Gustavs avgörande
beslut att våga ta steget ut över isen på
Stora Bält. Först på 1920-talet började
källkritiska historiker ifrågasätta denna
bild och snart utmönstrades Erik Dahlberghs skildringar
av förloppet nästan helt av forskningen. Idag kan
man säga att pendeln har börjat svänga tillbaka
en aning, men faktum kvarstår: Erik Dahlbergh har producerat
viktiga men källkritiskt mycket problematiska källor
till vår kunskap om centrala skeden av tåget över
Bält.
Diskussionen
om de olika turerna innan Karl X Gustav fattade det avgörande
beslutet att våga ge armén order att marschera
ut på isen är viktig, men den är inte helt
avgörande för vår förståelse av
vad som hände. Väl så viktigt är det
att analysera de större – strategiska och
|
|
|
 |
Svenskarna landstiger på Fyn lördagen den
30 januari 1658 efter att ha passerat Lilla Bält. |
operativa
– perspektiven. Varför valde svenskarna att sommaren
1657 lämna det pågående kriget i Polen för
att inleda en offensiv mot de danska öarna och hur kunde
det komma sig att det danska försvaret inte förmådde
hejda denna svenska anstormning? Vilka riskkalkyler låg
bakom de allt våghalsigare svenska framstötarna
ut på de danska öarna? Sådana frågor
diskuterar jag i den här boken, eftersom en sådan
analys ökar förståelsen av hela tåget
över Bält och gör att det går att komma
närmare bevekelsegrunderna för de ofta till synes
hasardartade beslut som Karl X Gustav fattade gång på
gång; i verkligheten var de ofta resultatet av ett noga
kalkylerande, där alternativen utmönstrades som
kanske än mer riskabla ur svensk synvinkel.
 |
| En
av vinsterna i Roskildefreden: cessionsbrevet som
reglerar överlämnandet av Blekinge till
Sverige. Originalhandlingen förvaras idag i
Riksarkivet. |
|
Freden
i Roskilde
Freden
i Roskilde har alltid betraktats som den kanske främsta
svenska segerfreden någonsin och det ligger mycket
i det. Samtidigt visar en närmare granskning av
de dramatiska svensk-danska fredsförhandlingarna
som ledde fram till Roskildetraktaten den 26 februari
1658 att de svenska utgångskraven var betydligt
hårdare än vad man sedan fick igenom. Trots
sitt kraftiga militära överläge var även
svenskarna intresserade av ett snabbt fredsavtal. De
danska förhandlarna lyckades faktiskt undvika en
än värre katastrof för sitt land. Men
visst blev Roskildefreden en katastrof av gigantiska
mått för Danmark: en tredjedel av riket gick
förlorat, Östdanmark förvandlades i ett
penndrag till Sydsverige. Några av Danmarks allra
viktigaste områden gick förlorade, främst
av dem Skåne, och dessutom brandskattades Norge
på Bohuslän och Trondheims län.
|
|
Om
själva krigståget var dramatiskt i överflöd
så saknade inte heller fredsförhandlingarna sin
dramatik, tvärtom, till en början tycktes de förebåda
Danmarks undergång som självständig stat,
bara för att en annan dag hota att bryta samman helt.
Resultatet blev att Danmark överlevde, om än i stympat
skick. Det var helt avgörande för Nordens framtida
historia med direkt bäring för förhållandena
mellan de nordiska länderna ännu idag.
I
ett särskilt kapitel har jag undersökt hur såväl
författare som forskare senare har betraktat händelserna
1658. Jag har alltid varit intresserad av historiografi –
forskningen om historieforskningen själv – liksom
av frågor kring historiebruk, det vill säga hur
historien har använts av senare tider och aktörer.
Här ger tåget över Bält en bra provkarta
på hur historiekonjunkturerna kan svänga under
seklen efter det själva händelsen ägt rum.
Det faktum att ett ämne, helt eller delvis, har behandlats
av många forskare är inte på något
sätt avskräckande eller gör det tråkigare
att behandla. Tvärtom ser jag det faktiskt som en utmaning
att se om det går att utvinna något substantiellt
nytt ur ett problemområde som flera generationer av
forskare har ägnat sig åt före mig själv.
Det har gjort det extra spännande att arbeta med den
här boken.
|
|
