| Genom
att blicka tillbaka på senmedeltidens många maktstrider
mellan den svenska kyrkan och statsmakten - den senare representerad
av riksföreståndarna Sten Sture d.ä., Svante
Nilsson (Sture) och Sten Sture d.y., men också av unionskungarna
Kristian I och Hans - kan vi lätt finna tillfällen
då det rådde svåra motsättningar mellan
de två parterna. Ofta gällde den konkreta tvisten
kontrollen över den strategiskt viktiga ärkebiskopsborgen
Almare-Stäket strax nordväst om Stockholm. Åren
1497-98 gick det så långt att ärkebiskopen
anklagade riksföreståndaren för kätteri.
Men genom en kunglig medling löstes den till synes olösliga
tvisten så att Sten Sture d.y. lovade att betala en
försvarlig summa pengar till ärkebiskop Jakob Ulvsson.
Hastigt lyftes hotet om bannlysning från Sten Stures
och hans anhängares huvud.I november 1520 var scenariot
väldigt mycket detsamma men resultatet blev något
helt annat, det största politiska massmordet i Nordens
historia. Varför? Svaret på den frågan bestämmer
också svaret på gåtan Stockholms blodbad.
Det är denna kärnfråga som utgör den
röda tråden i min bok.
Oavsett
vilken tolkning man anser mest övertygande så står
det utom allt tvivel att effekterna blev de rakt motsatta
än vad blodbadets upphovsmän hade avsett: Stockholms
blodbad blev dödsstöten för den nordiska unionen;
tre år senare valdes Gustav Vasa till svensk kung. Runt
hörnet väntade istället tre sekel av återkommande
krig och maktkamp mellan de två självständiga
staterna Danmark och Sverige.
Pressröster
om Stockholms blodbad
"Till
de verkligt energiska historikerna hör Lars Ericson Wolke.
Den femtioårige professorn i krigsvetenskap har ägnat
gott och väl halva sitt liv åt författarskap.
Min bokhylla rymmer ett par decimeter av hans historiska böcker
och ändå äger jag inte allt. Sådan flit
kan ha sina vådor, men så vitt jag förstår
har hans böcker hittills präglats av kunnande, förnuftiga
slutsatser och ett gott pedagogiskt handlag. Just detta, alltså
förmågan att till läsaren förmedla sina
resonemang, kännetecknar också hans nya bok, Stockholms
blodbad."...
"Nytt
är däremot att han inte bara fokuserar på
själva blodbadet utan också redovisar dess förhistoria
ordentligt. Han går ett par århundraden tillbaka
för att reda ut svensk-danska relationer och maktkampen
inom Sverige. Även den som tror sig känna till huvuddragen
i detta skeende blir gripen av spänningen. Man erfar
något av att "jag kan inte släcka lampan förrän
jag vet hur det går". Det är inte många
historiker som berättar så fängslande."
Torgny
Nevéus, Upsala Nya Tidning
"Lars
Ericson Wolke belyser på ett förtjänstfullt
sätt blodbadets konsekvenser."
"...militärhistorikern Lars Ericson Wolke har gjort
ett nytt försök att kasta ljus över tragedin
på Stockholms stortorg. Det är ett försök
med många förtjänster, framförallt genom
att det sätter in blodbadet i bredare perspektiv och
belyser konsekvenserna av den ödesdigra händelsen."
Håkan
Arvidsson, Svenska Dagbladet
"[Lars
Ericson Wolke] sätter in händelsen i ett mycket
större perspektiv än vad som är brukligt i
historiska böcker, berättar effektivt och utan longörer."
Lars
Landström, Tidningen Ångermanland
"Lars
Ericson Wolke ger en detaljrik och god bild av det som ledde
fram till blodbadet och till det som hände och vad det
fick för effekt efteråt."
Kjell-Ove
Cederqvist, Dagbladet
"En
bok som summerar modern forskning kring den blodigaste verklighetsthriller
som någonsin drabbat landets huvudstad"
Johannes
Ekman, Kulturkrönikan P1
"På
sitt klara, medryckande sätt skildrar han vad som ledde
fram till händelsen...och vad effekterna blev."
"I Stockholms blodbad visar Lars Ericson Wolke, liksom
i sina tidigare verk, hur historia ska berättas."
"...en bok som fångar den förtätade och
skräckfyllda stämningen kring blodbadet."
Lars-Olof
Larsson, Clio
|
