|
De officiella motiven bakom de två fällningarna
av atombomber i augusti 1945 är de mest uttalade, men
långtifrån enda, exemplen på denna typ av
resonemang.
På
det här sättet har militärt våld som
mer eller mindre medvetet riktats mot civila motiverats rationellt.
Som en konsekvens av detta har det under det senaste århundradet
förts såväl militärteoretiska som juridiska
resonemang, men också av fristående moraldebattörer,
om bombkrigets militära värde och dess legala och
moraliska gränser. Just detta gör bombkrig mot civila
unikt bland alla former av organiserat våld mot icke
krigförande. I anslutning till bombkrig har det nämligen
ofta funnits en omfattande diskussion, och tidvis även
acceptans, för att man inte bara får, utan i vissa
lägen även bör, använda militärt
våld mot obeväpnade civila. Allt detta gör
den ganska exakt hundraåriga historien om bombkrig mot
civila till en lika unik som obehaglig och fascinerande del
av 1900-talets militära historia.
Mot
bakgrund av det ovan sagda har jag känt ett starkt behov
av att skriva denna bok om den kanske mest brutala formen
av medvetet, organiserat militärt våld mot obeväpnade
civila. Detta är historien om hundra år av krig
mot civilbefolkningen, liksom idéerna och planerna
bakom denna typ av krigföring och, inte minst, om människorna
bakom kriget: politikerna och de militära beslutsfattarna.
Boken handlar också om alla de människor som var
satta att med livet som insats utföra eller förhindra
denna typ av krigföring: besättningarna på
bombplanen, jaktplanspiloterna och luftvärnspjäsernas
personal. Men framför allt är detta en bok om dem
som drabbades hårdast, de civila på marken som
inte kunde försvara sig utan bara kunde hoppas att någon
annan gjorde detta, och det tillräckligt bra, eller helt
enkelt fick söka osäkra skydd i källare och
skyddsrum. Jag har därför medvetet låtit många
enskilda människor komma till tals för att försöka
ge en i alla fall svag aning om vad det är för en
i sig närmast obeskrivlig verklighet som det ytterst
har handlat om i Liverpool 1941, Lübeck 1942 och Dresden
1945 men också i London 1915, Marocko 1925, Madrid 1936,
Hanoi 1972, Halabja 1988 eller i Belgrad 1999.
Det
är i första hand en bok om människor och idéer,
inte om tekniska system. De senare - flygande och andra -
beskrivs bara i den mån det behövs för att
göra resten av framställningen begriplig. Som historiker
finner jag det här ämnet både lockande och
skrämmande på samma gång. Som människa
känner jag en oändlig tacksamhet över att jag
och min familj har haft förmånen att växa
upp i ett av de få länder som har förskonats
från bombkrigets fasor.
Så
här står det på bokens baksida:
"Bomb
and burn 'em till they quit" - "Bomba och bränn
dom tills de lägger av". Med dessa ord sammanfattade
den amerikanske flygchefen Curtis LeMay den lika enkla som
skrämmande idén bakom bombkriget: genom att terrorisera
fiendens civilbefolkning från luften skulle man vinna
en snabb militär seger.
Det
är resultatet av denna krigföring RAF:s bombanfall
mot Kabul 1919, det förödande tyska angreppet på
Guernica 1937, eldstormen i Hamburg 1943, atombomberna över
Hiroshima och Nagasaki 1945 samt Natos bombning av Belgrad
1999 - som Lars Ericson Wolkes berättar om sin militärhistoriska
genomgång av bombkrigets långa historia.
"Bomba
och bränn dom" - Taktik och teror under 100 år
av flygkrig är en berättelse ommänsklig
ondska under det mörka 1900-talet men också om
hjältemod och människors kamp för att mot alla
odds överleva det otänkbara.
Pressröster
"en
synnerligen väldokumenterad och välskriven studie...en
djupt tankeväckande bok, om idioti, prestige, vansinniga
taktik- och strategiidéer, men dessutom en gripande
berättelse om människors vilja att överleva
även i helvetet, om den solidaritet som kan uppstå
under de mest ofattbara omständigheter."
Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet
19 februari 2010
"en
innehållsrik och mycket läsvärd men också
viktig och avslöjande bok om terrorbombning mot civila
och dess historia"
Benny
Holmberg, Tidningen Kulturen 2 februari 2010
"Att
1900-talet var det mest krigiska århundradet hittills
är allmänt känt, men desto mindre fokus brukar
ligga på de verkliga offren i krigen - de civila. Det
är något som Lars Ericson Wolke försöker
ändra på med sin senaste bok...Ericson Wolke har
skrivit en lättläst och bred skildring av ett långt
händelseförlopp"
Erik
Petersson, Östgöta Correspondenten 6 februari
2010
|