Krigets idéer.
Svenska tankar om krigföring.

Hur vinner man ett fältslag? Hur manövrerar man ett fartyg under strid? Hur kan flyg användas för militärt bruk? Hur för man krig i skärgården eller i den svenska storskogen? Kring dessa och många andra frågor har svenskar tänkt i århundraden, ofta med inspiration från utlandet. Den här boken handlar om Sveriges militära idéhistoria under 600 år, från 1320 till 1920, då krigskonsten i vårt land förvandlades till krigsvetenskap. Jag har skrivit den inom ramen för min forskning på Försvarshögskolan.

Forskning i idéernas spår

Jag har följt många tänkare i spåren i både arkiv och bibliotek för att kunna beskriva hur tankar om konsten att föra krig – krigskonsten! – steg för steg förvandlades till en djupt vetenskaplig verksamhet, krigsvetenskapen! Det har varit en spännande intellektuell resa som jag har företagit under många år samtidigt som jag har haft förmånen att få föreläsa om denna del av den svenska idéhistorien för flera årsklasser av elever på Försvarshögskolan. Att i bevarade handskrifter och böcker följa hur en persons tankar växer fram och utvecklas, utifrån egna erfarenheter och efter impulser från andra inhemska och utländska tänkare är ofta en verkligt fascinerande upplevelse.

Visa stor framsida
Visa stor baksida
Visa fliken
Visa innehållsförteckning

Bokfakta:
Förlag: Medströms Bokförlag
Illustrationer: färg, sv/v
Inbindning: Inbunden
Höjd: 230mm
ISBN: 978-91-7329-011-1
ISBN 10: 91-7329-011-4
Utgiven: September 2007

Kriget blir vetenskap

Den stora omsvängningen i synen på kriget, från konst till vetenskap skedde under 1700-talet under inflytande av upplysningen. Då framträdde också några av våra främsta tänkare om hur man för krig: amiralen Carl August Ehrensvärd och skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman tänkte och skrev mycket om hur man skulle föra krig i den finska och svenska skärgården. Många av våra viktigaste tänkare under 1700-talet kom från den östra riksdelen. Dessa finländare sysselsatte sig mycket med strid i vägfattiga skogsbygder, även under vintertid: Göran Magnus Sprengtporten, Georg Henrik Jägerhorn och Anders Chydenius.

Idéhistoriska miljöer

Några andra banbrytare möter vi i mera oväntade miljöer. Vadstenamunken Peder Månsson som åren runt 1510 satt i Birgittinerordens hus vid Piazza Farnese i Rom och skrev om krigskonst på svenska. Huset finns fortfarande kvar att beskåda för Romresenären, alldeles intill Campo de Fiori i hjärtat av Rom. Officeren Johan August Hazelius som vid mitten av 1800-talet drev en privat officersskola och med sina krigsvetenskapliga läroböcker dominerade svenskt militärt tänkande i flera decennier. Hans son Arthur Hazelius lät sedan flytta familjens hus från Sveavägen till sitt nygrundade friluftsmuseum Skansen. Här kan man idag beskåda Hazeliusgården, den miljö där viktiga delar av Sveriges krigsvetenskapliga tänkande under 1800-talet föddes och skrevs ned.

Krigets tre arenor

Tankar om landkriget är flitigt förekommande, men här möter vi också Uppsalaastronomen Bengt Ferrner som på 1750-talet var den förste svensk som talade om ”sjömakt” och värdet av en stark flotta för att lägga kraft bakom vårt lands politik. På 1920-talet får han sällskap av vår flygattaché i London Erland Mossberg som blir den som introducerar begreppet ”luftmakt” (”Air power”) i svenskt militärt tänkande.

Modernt och antikt

Här, vid det moderna, ”maskinkrigets” genombrott alldeles efter första världskriget inleds ett nytt skede i det militära tänkandets historia. Därför gör jag halt här år 1920, efter att ha färdats i 600 år, alltifrån medeltidens riddarhärar, via den tidiga stormaktstidens intensiva militärreformer och värnpliktsarméns introduktion i spåren av den franska revolutionen 1789, fram till den industriella revolutionens totala omvandling av krigets verklighet från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet.
Många nya, mer eller mindre goda, idéer om krigföring passerar revy, men det kanske starkaste intrycket ger de som överlevde generation efter generation. Ända fram till 1700-talet kom romaren Vegetius klassiska bok om krigskonten från 400-talet e. Kr. ut i ständigt nya upplagor, lästes och kommenterades. Först efter 1 300 år började hans tankar ses som omoderna, krigets verklighet hade slutligen sprungit ifrån de antika tänkarna.
Istället gällde det att göra vetenskapliga, närmast matematiskt korrekta, analyser av det samtida krigets verklighet. Walesaren Henry Lloyd praktiserade detta synsätt flitigt: han deltog på den segrande franska sidan mot den brittiska armén i slaget vid Fontenoy 1745 och året efter stod han på den förlorande skotska upprorsarméns sida när den krossades av de brittiska rödrockarna vid Culloden. Trots detta togs han i sinom tid till nåder och Evans blev Storbritanniens främste militärteoretiker före 1900-talet, med stort inflytande på svenska krigsvetenskapliga tänkare under 1800-talet som Johan August Hazelius och Johan Petter Lefrén.

Så här står det på baksidan av boken:

Här får vi veta hur Gustav II Adolf lärde sig fältherrekonst av holländarna, hur finska officerare på 1700-talet diskuterade gerillakrig för att möta en rysk övermakt, hur den franska revolutionen ledde till den svenska värnplikten och hur flyget kom till Sveriges försvar.

Breitenfeld, Narva och Svensksund är kända namn i svensk historia. Men hur kom det sig att det gick som det gjorde i dessa avgörande slag? Vilka idéer låg bakom den svenska krigföringen? Och hur hade dessa idéer vuxit fram? Här ges nya perspektiv på 600 år av svensk militärhistoria - från medeltidens riddarhärar till 1900-talets motoriserade armé.

Lars Ericson Wolke är professor vid Försvarshögskolan i Stockholm och författare till bland annat Trettioåriga kriget.

Fliktext

Lars Ericson Wolke, född 1957, är t f professor i Krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm och docent i militärhistoria vid Åbo Akademi. han har tidigare varit verksam vid Armémuseum (1978-83) och krigsarkivet (1983-2000). Han är ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och Carl Johans förbundet, styrelseledamot i Internationella militärhistoriska kommissionen och Karolinska förbundet samt ordförande i Svenska militärhistoriska kommissionen. Lars Ericson Wolke har gett ut ett flertal böcker, senast Krig och krigsmakt under svensk stormaktstid (2004), Johan III. En biografi (2004), Mordet på Gustav III (2005), Trettioåriga kriget. Europa i brand 1618-48. (2006) och Stockholms blodbad (2006). Han har medverkat i bland annat Svenska slagfält (2003) och Svenska borgar och fästningar (2007).