| Den
hemmavarande familjens öden, men också historien
om de soldater som faktiskt överlevde och kom hem efter
åren av krig berättas. Hur klarade civilbefolkningen
att överleva de svensk-danska strider som drog fram genom
deras bygder i Horns krig 1643-45? Den frågan försöker
vi besvara i boken.
Vi
berättar om krigets olika former - slag till lands och
sjöss, men också om belägringar och försvar
av fästningar. En av 1600-talets största mänskliga
tragedier, de kejserliga trupperna plundring av det erövrade
Magdeburg 1631 skildras, men också hur båda sidor
använde propagandan i text och tal, i form av flygblad
eller sånger, för att stärka den egna sidan
och svärta ned motståndarna. Carl Gustav Wrangel,
den svenske generalen som erövrade Bregenz och utnämnde
sig till amiral över Bodensjön är med, liksom
alla politiker och generaler som 1649 deltog i festernas fest,
fredsfesten i Nürnberg.
Ett
genomgående drag i boken är att vi lyfter fram
enskilda individer på olika nivåer. I ett 20-tal
minibiografier portsätteras centrala aktörer som
Axel Oxenstierna, kejsaren Ferdinand II, generalerna Gallas,
Piccolomini, Åke Tott och Lennart Torstenson med flera.
Historien
om det trettioåriga kriget är historien om europeisk
storpolitik, men också historien om enskilda personers
öden och agerande. Den är historien om den spanske
kungen Filip IV:s avgörande beslut, men också om
den finländske soldaten Jöran Tomasson från
Nyland som tillsammans med sina kamrater deltog i stormningen
av Prag i oktober 1648, krigets sista svenska militära
insats innan fredsdokumenten undertecknades i Westfalen.

Ett
europeiskt storkrig på tysk mark
Det
krig som rasade i Tyskland mellan åren 1618 och 1648
brukar kallas för det trettioåriga kriget. Det
var ett tyskt inbördeskrig, orsakat av en lång
och komplicerad rad politiska och religiösa motsättningar.
Men det var i lika hög grad ett europeiskt storkrig,
fast det utspelade sig på tysk mark. Runtom i Europa
pågick en lång rad krig, uppror och inbördesstrider
som på ett eller annat sätt kan sägas vara
länkade till det stora tyska kriget.
I
den här boken ger vi en bred teckning av alla dessa konflikter:
i Nederländerna, Frankrike, Italien, Polen, Ryssland,
på de Brittiska öarna med flera platser. Sverige
slogs mot Polen på 1620-talet och Danmark på 1640-talet.
Båda var krig som hängde intimt samman med vårt
lands engagemang i det tyska kriget från 1630 till 1648.
Under
hela 1610-talet hade Europas stormakter vacklat omkring farligt
nära gränsen till ett storkrig, men i sista stund
hade en öppen konflikt kunnat undvikas. 1618 gick det
dock inte längre. Stormakten Spaniens intressen sammanföll
med Österrikes strävan att slå ned upproret
i Böhmen. Den ena konflikten länkades till den andra
och snart var flera stater iblandade. Tyskland delades upp
längs politiska och religiösa gränser. Bayern
och en rad katolska furstar i "Ligan" slöt
upp på kejsarens sida. På den andra sidan stod
den protestantiska "Unionen". Protestanterna fick
stöd av Danmark som 1626 led ett av de värsta nederlagen
i sin historia i striden vid Lutter am Barenberg nära
Göttingen. De framgångsrika katolska trupperna
avancerade norrut mot Östersjökusten.
På sommaren 1630 gick Sverige med i kriget och efter
en rad spektakulära segrar hade de kejserliga framgångarna
vänts i sin raka motsats, med en dramatisk kulmen i slaget
vid Breitenfeld 1631. En stor del av södra och västra
Tyskland hamnade under svensk kontroll. München och en
rad storstäder erövrades av svenska trupper. Men
de svenska framgångarna nådde snart sin kulmen
och 1634 krossades svenska och allierade trupper av kejserliga
och spanska förband vid Nördlingen.
Nu
började krigets tredje och sista skede, när Frankrike
1635 gav sig med på Sveriges sida. Frankrike hade just
genomlidit ett blodigt inbördeskrig där protestanterna,
hugenotterna, hade krossats av kungliga, katolska trupper.
Men för Paris var fiendskapen med habsburgarna som styrde
Spanien och Österrike ett än värre problem.
Därför allierade man sig med det protestantiska
Sverige och bekämpade sina trosfränder. I 13 år
slogs franska och svenska trupper mot österrikare, bayrare
och spanjorer i Tyskland innan freden äntligen kom. I
de westfaliska städerna Osnabrück och Münster
slöts 1648 en rad olika fredsavtal som ändade det
trettioåriga kriget.
I
30 år hade Tyskland genomkorsats av arméer från
en rad länder, men många av soldaterna hade varit
tyskar och tyska furstar hade hela tiden deltagit aktivt i
kriget. På slagfälten återfanns också
spanjorer, italienare, fransmän, svenskar, danskar, finländare,
norrmän, engelsmän, irländare, skottar, nederländare,
kroater och en lång rad andra nationaliteter. Människor
från hela Europa hade kommit till Tyskland för
att slåss, men det var Tyskland som hade härjats
och den tyska civilbefolkningen i städer och byar som
hade fått utstå det värsta lidandet. |